Jag heter som sagt Michelle Dahl. Jag är halvmarockansk & halv svensk. Jag har alltid trott på en gud, men jag har varit som de flesta svenskar - trott på lite allt möjligt i princip & tagit lite från alla religioner, trott på spådomar och stjärntecken. Jag har inget minne av att jag tidigare har reflekterat över min tro överhuvudtaget. Jag vet bara att jag har kallat mig för kristen och jag har sett bibeln som vägledning fast jag aldrig riktigt har läst den helt om jag ska vara ärlig. Jag har burit kors med stolthet för att jag har tyckt om symbolen men jag har aldrig riktigt varit sådär troende på en viss religion. Det låter komplicerat men det är nog bara typiskt svenskt (missuppfatta mig rätt).

Jag har aldrig varit en människa som har dömt människor efter ras, religion, kultur eller något sånt. Det var när jag började läsa om Islam och börja intressera mig av religionen som jag märkte att många människor hade något emot religionen och jag tog det personligt för jag började nästan direkt se Islam som en självklarhet, jag började nästan direkt se mig själv på Islams sida. Det hela började under höstterminen i 9an, året var alltså 2007. Vi var tre tjejer som umgicks i klassen. En av dom hette Zerka. Hon är muslim men det var ju verkligen inte så att vi gick och pratade om religion hela tiden - faktiskt ingenting alls. Jag var redan då tillsammans med Bappi och de gångerna jag hade bett honom berätta lite om varför han tyckte hans religion var den rätta berättade han om saker jag aldrig kommer glömma.

Det finns en skog i tyskland som som en fotograf hade tagit kort på. Skogen delade sig i två delar så att det blev som en "gång" om man kan kalla det så. Han tog kort från båda sidorna och när han framkallade sina bilder såg han att träden formade sig som Islams trosbekännelse. På arabiska alltså. Han var en vanlig tysk kille och han blev muslim, på en gång. En psykolog i london hade problem med sina patienter som verkade ha sjukdomar som inte gick att "prata sig ifrån", han beklagade sig för sin bästa vän och han sa bara simpelt; Lär dem säga "La ilaha illAllah". Han skrattade först och sa bara "Visst, visst". Men efter ett tag tänkte han okej jag kan testa. De här personerna konverterade till islam för att dom mådde så mycket bättre. Allah hör dem han vill och hjälper dem han vill.





Såhär ber muslimer. Vem har format det här trädet att se ut som en människa som ber? Vi muslimer ber mot Mecka och det här trädet är inte en grad fel vinklat. Jag ska lägga in två st videosar sen fortsätter jag mitt skrivande.





Bappi berättade också saker efter att han hade varit på föreläsning. Att profeten Muhammad (frid vare över honom) har berättat om dagens samhälle. Hur människor kommer vara i dagens samhälle. Detta sas för över 1400 år sedan. Vi får inte glömma koranen som berättar om vetenskapliga bevis och fostret när man är gravid. Vem kan veta allt detta? Jo, Allah (swt). Heliga koranen uppenbarades också för 1400 år sedan.

Jag trodde direkt på det här, det var liksom en självklarhet. Jag hade inga "motargument" för det här lät helt logiskt för mig och jag visste att det var sant. Självklart hade jag inte tron packad och klar - den har jag byggt upp otroligt mycket men jag sa liksom inte emot för jag tyckte som sagt att det lät helt logiskt. Det var ändå en väldigt bra start för mig. Eftersom att jag umgicks med en muslim (zerka) i skolan började jag ställa frågor till henne & som sagt jag har aldrig haft fördomar om någon religion så jag var väldigt neutral när jag ställde frågor, jag var bara nyfiken till en början.

Jag & Zerka kom närmare varandra. Vi blev otroligt nära vänner och en dag sa jag bara "Jag vill bli muslim". Så simpelt, jag bara ryckte på axlarna och sa att jag ville bli muslim. Hon tog det ju otroligt starkt och blev helt överlycklig och jag fick höra varje dag efter det att "Allah har hört mina böner jag är så glad jag har alltid bett om att få hjälpa någon på den rätta vägen". Självklart hade jag verkligen fått upp ögonen för Islam och jag visste vad jag gav mig in på, men jag hade ju ändå inte direkt allting solklart i fickan om ni förstår vad jag menar. Jag tänkte bara "det här kommer gå bra, det här är den rätta religionen" och mitt hjärta sprudlade varje gång jag tänke på Islam för det var något nytt för mig och jag har aldrig mött något så fredfullt. För det är det faktiskt. Jag lärde mig trosbekännelsen på arabiska på drygt 15 minuter.

Till en början blev jag rasande av alla fördomar som finns om Islam, jag blev så arg, jag var rasande. Jag önskade verkligen att dom här människorna kunde ta reda på fakta innan dom öppnade sina fula käftar. Typ, lite värre än så men jag ska inte vara grov just nu. Jag började gråta många gånger, jag kände mig påhoppad, för Islam är någonting fint. Det är något så otroligt vackert. Islam uppmanar till fred och inte terror. Terrorister bör inte kalla sig själva för muslimer enligt min åsikt. För dom går emot allt som Islam säger och får oss troende muslimer att få dåligt rykte. Jag har varit bitter, jag har varit paranoid, jag har varit frustrerad och ledsen helt enkelt & allt detta under Gaza kriget. Jag har mått otroligt dåligt med andra ord. Men jag har lärt mig att hantera det. Nu när tiden har gått och jag har fördjupat mig mer i min tro så har jag lärt mig att inte blanda mig i ignoranta människor, jag blundar när jag ser någon skriva någonting illa för jag har liksom redan sett allt & jag behöver inte mer nu för jag vet vad min religion står för och jag är storlt över min religion. Det är media & USA (som äger all media) som har förstört islams rykte. Muslimer är väldigt noga med att informera konvertiter om fördomar och jag har fått flera blad med förklaringar själv. Nu har jag skrivit otroligt mycket och jag hoppas ni är nöjda. Speciellt du som kommenterade haha! Tack för mig.