Jag tror på ödet. Till hundra procent. Jag tror att saker händer utav en mening, att allt som händer i våra liv har en mening eller startar en väg för oss att gå på. När jag fick en närmare relation med Zerka i min klass i högstadiet (nian) efter att ha gått i samma klass i hela åttan och halva nian så vet jag att vi blev nära vänner utav en anledning, när jag blev tillsammans med Bappi, träffade hans underbara syskon och fick en bra relation till dom, så fick jag det utav en anledning. Jag skulle finna min rätta väg - Islam. Det var därför dessa viktiga personer kom in i mitt liv. Jag vet att min familj tror att jag har blivit påverkad, men jag vill att min familj ska lita på mig när jag säger att: Jag har inte blivit påverkad genom att vilja bli muslim för att passa in, jag har inte valt vägen till Islam för att min pojkvän är muslim. Jag hoppas också att min familj kan lita på mig och tro lite mer om mig än att tro att jag går efter andras fotspår eller andras vägar. Jag hoppas min familj vet att det inte är Michelle's stil att gå efter andras väg - speciellt inte något så otroligt stort och personligt som en religion. Jag hoppas min familj ser mig som mycket smartare än så. Jag hoppas det.

Fördomarna om Islam är tydliga: Muslimer är hatiska, judehatare, terrorister, tvingar på folk sin religion etc etc. Jag tycker det är otroligt synd. Jag blir inte sur om någon kommer fram till mig och säger; Aha, muslim.. Ni tror på buddah va? För då är det bara att rätta dom och inte bry sig mer om det. Men jag blir arg när folk säger att alla muslimer är terrorister, alla muslimer är dumma i huvudet, och att muslimer är elaka. Vuxna människor blir jag speciellt förbannad på, som vuxen har man tagit reda på vad för slags religioner det finns, och lärt sig att det inte finns en ända religion som uppmanar till hat. Islam är den mest fridfulla religionen och uppmanar så mycket till fred och vänlighet. Hur har folk kunnat förvränga det till dess raka motsats?

Min familj är orolig, jag förstår det. Speciellt när det gäller islam, för som sagt har islam det mest förvrängda ryktet. Jag förstår att min familj reagerar som dom gör. Men jag vill att dom ska lita på mig. Jag vet att min Mamma alltid står vid min sida och stöttar mig till hundra procent trots att hon är orolig, och det gör henne till världens bästa mamma. Jag tackar gud att just min mamma är min mamma. Jag vet att jag inte har kommit in i alla rutiner, för jag håller fortfarande på och lär mig. En anledning till att min familj inte borde oroa sig är att konvertiter lär sig allt från grund och botten, en konvertit går in i religionen så som man ska gå in för den, en konvertit mixar inte ihop olika kulturer med sin religion. Jag hatar inte judar (ett exempel) för att jag väljer att bli muslim, för gud säger att vi ska vara fredliga, vi ska inte döma någon, vi ska inte hata. Det är fel. Jag älskar Islam och jag orkar inte anpassa mig längre till vad folk tycker och tänker. Det här är min religion nu, om som vuxen (är 17 nu) kommer jag vara muslim från topp till tå, inne ifrån botten av mitt hjärta InshAllah.
Ni får helt enkelt leva med det.