Kära vänner. Man tar livet för givet, det gör man. Guds barmhärtighet att vi får ha samma trygga vardag varje dag är lätt att ta för given. Gåvan att ha våra underbara mammor till hands var dag är väldigt lätt att ta för given och jag glömmer att min religion säger att paradiset finns under ens mammas fötter, så det gäller att man behandlar dem med respekt och vänlighet. Varför tar man livet för givet? Varför tar man människor för givet? Tonåringar idag har glömt att hålla ihop, speciellt tjejer. Bara kollar snett, bråkar, snackar skit och är avundsjuka. Jag läste vimmelmamman's blogg. Hon har cancer och har haft det i ett år. Jag började läsa från början då hon fick beskedet tjocktarmscancer och om hon kunde prutta efter operationen så funkade den som den skulle, och det kunde hon och gissa vad? Hon började gråta av lättnad, för att hon kunde prutta. Förstår ni hur mycket vi tar för givet? En man var tvungen att operera sig för att han höll på att mista synen. Han fick dock en räkning på operationen och började gråta - Inte för kostnaden. Han sa: Jag har aldrig behövt betala någonting för att kunna se. Vi föds med det underbara sinnet utan att behöva betala någonting. Folk som inte tror på gud är inte vakna. Vi skulle inte klara oss om inte Allah fanns, vi skulle inte finnas, ingenting skulle finnas. Men vi har fått en så otroligt stor gåva. Bara att få ett friskt barn är en otroligt stor gåva. Varför tackar folk inte? Jag skrev det här för att jag fick en tankeställare av att läsa vimmelmammans blogg. Nu ska jag be och tacka gud för att mitt liv faktiskt är perfekt och om det är någonting som inte är perfekt så ska jag tacka för det också.